28 januari

Resan närmar sig med stormsteg och jag försöker hinna med. Hinna med att njuta av de sista dagarna här hemma och ta vara på dom så gott det går. Just nu tycker jag att jag lyckas rätt bra faktiskt, för jag har slutat med alla måsten. Jag är färdig med jobbet och tänker aldrig mer gå upp klockan fem på morgonen. Egentligen har jag måndag och tisdag kvar men jag har bestämt mig för att det får räcka som det är. Det tar alldeles för mycket energi just nu, så det känns skönt att ha bestämt sig att det får vara bra som det är. En sak jag lärt mig under det här året är att jag inte kan ha ett stillasittande jobb. Det är sjukt vad jag har kämpat mig igenom de här timmarna på en och samma stol, ibland helt ensam med mina tankar. Men nu är jag färdig med det, och känner att jag redan mår bättre. Släpp det där!

   Jag har fixat det mesta nu, köpt ny ryggsäck och lagt fram det mesta jag ska ha med, men hur packar man för ett år? Jag har ingen aning. Jag har laddat upp med podcasts inför den 29 timmar långa flygresan (mellanlandningar inräknat i dom timmarna) och bokat boende de två första dagarna så att jag kan sova bort jetlagen. Jag planerar att spendera första tiden i lugn och ro på någon skön strand med böcker som enda sällskap.

   I natt övade jag på att leva simpelt för jag och F sov i ett vindskydd ute i skogen. Kanske är konstigt att förbereda sig på att leva i trettiogradig värme genom att sova utomhus när det är nollgradigt men jag fick ändå in det där lugnet jag hoppas kommer infinna sig när jag väl är där nere. Jag sov från och till, frös från och till, men mest var jag bara där och levde. Det var en jävligt skön känsla faktiskt. Ute i en kolsvart skog där det enda som hördes var knaster från brasan trivdes jag faktiskt bättre än jag trodde att jag skulle göra. Det var ett annorlunda fredagsmys men jag spenderar hellre tiden på det sättet än framför tvn, som ni vet.

   Tjarå!